"Är det lika kul att driva ett riktigt företag?" - Emma "Kul?" - Selda
Idag, från klockan halv ett till halv fem spenderade ÖverrASKning UFs medlemmar egentligen all sin tid runt ett vitt bord vid Kitas Gymnasium.
Företagsmöte hävdade man. Men nu i efterhand kan man undra vad som hände med alla dessa timmar?
- Vi lyckades ordna upp beställningarna
- Ha en lite produktionsplan
- Pluppa
När man sedan gick hem kändes det faktiskt bra. Lungt, för en gång skull, med koll på läget. Det löser sig, det tar bara lite längre tid än vad det borde ;)
Numera har jag fått stor respekt för alla andra företag, förstår inte hur de lyckas hålla ordning på allt, vi som knappt kan hålla koll på 50 bestälningslappar ;). Nåväl, vi lär oss fortfarande.
En sak till angående dagens långa arbetspass. Något som gör mig väldigt glad. Trots att jag säkerligen frågade Maria tio gånger hur många träbitar hon egentligen hade hemma och trots att jag förklarade för Louise några gånger för mycket hur många lådor hon måste ha klara på måndag så var man glad rakt igenom när man gick hem.
Och framförallt, det kändes som att alla var det, trots det dåliga minnet och oredan.
Jag konstaterar det igen. Jag gillar verkligen det här. Man skulle förlora väldigt många skämt, alldeles för mycket skratt om det inte vore för oss.
I bilderna ovan från förra onsdagen pågår (troligtvis) en uppvisning av vår alldeles egna fikaramsa.
Takten, eller melodin går i samma stil med bira, bira, bira. bärs! bärs! bärs!
Texten lyder: Bulle, bulle, bulle. Kaffe latte!
Företagsmöte hävdade man. Men nu i efterhand kan man undra vad som hände med alla dessa timmar?
- Vi lyckades ordna upp beställningarna
- Ha en lite produktionsplan
- Pluppa
När man sedan gick hem kändes det faktiskt bra. Lungt, för en gång skull, med koll på läget. Det löser sig, det tar bara lite längre tid än vad det borde ;)
Numera har jag fått stor respekt för alla andra företag, förstår inte hur de lyckas hålla ordning på allt, vi som knappt kan hålla koll på 50 bestälningslappar ;). Nåväl, vi lär oss fortfarande.
En sak till angående dagens långa arbetspass. Något som gör mig väldigt glad. Trots att jag säkerligen frågade Maria tio gånger hur många träbitar hon egentligen hade hemma och trots att jag förklarade för Louise några gånger för mycket hur många lådor hon måste ha klara på måndag så var man glad rakt igenom när man gick hem.
Och framförallt, det kändes som att alla var det, trots det dåliga minnet och oredan.
Jag konstaterar det igen. Jag gillar verkligen det här. Man skulle förlora väldigt många skämt, alldeles för mycket skratt om det inte vore för oss.
I bilderna ovan från förra onsdagen pågår (troligtvis) en uppvisning av vår alldeles egna fikaramsa.
Takten, eller melodin går i samma stil med bira, bira, bira. bärs! bärs! bärs!
Texten lyder: Bulle, bulle, bulle. Kaffe latte!
Kommentarer
Trackback
